[Vers 1] När själen bryter sig fri, kan världen rasa inom dig. går det inte att gömma sig. Människor ser, men ser så sällan klart, de dolda strider du bär inom dig. De dömer bara det de tror är sant, inte tårarna du gömt på väg. [Förrefräng] Och när du reser dig igen, slösa inte ord ! Vissa har redan valt sin bild innan de förstått din börda. [Refräng] Så sluta förklara vem du är för människor som inte vill förstå. De skapade sin bild på håll utan att våga nära gå. Fortsätt bara genom stormen gå, låt din trötta själ få ro. De som verkligen känner ditt hjärta ser sanningen i den du är. [Vers 2] Varje ärr kan forma en själ, varje fall kan göra dig stark. Ibland är vägen genom mörkret det som leder hem en dag. Du var aldrig menad att leva i någon annans bild av dig. Det finns en eld som ingen rädsla någonsin kan ta från dig. [Brygga] Och kanske är det de som fallit hårt som lär sig älska allra mest. För hjärtan som gått genom mörka nätter blir starkare av varje test. [Refräng] Så sluta förklara vem du är för människor som inte vill förstå. De skapade sin bild på håll utan att våga nära gå. Fortsätt bara genom stormen gå, låt din trötta själ få ro. De som verkligen känner ditt hjärta ser sanningen i den du är. [Outro] När själen bryter sig fri, kan allt du trodde falla ner. Men ibland är det först i mörkret som man hittar ljuset igen. [Refräng] Så sluta förklara vem du är för människor som inte vill förstå. De skapade sin bild på håll utan att våga nära gå. Fortsätt bara genom stormen gå, låt din trötta själ få ro. De som verkligen känner ditt hjärta ser sanningen i den du är.